Ut­lå­tan­de gäl­lan­de Ålands lag­tings be­slut 5.6.2017 om an­ta­gan­de av land­skaps­lag om änd­ring av kom­mu­nal­la­gen

Till republikens president

Hänvisning: Justitieministeriets brev 26.6.2017 gällande ärendet nr 31/08/2017

Ärende: Ålands lagtings beslut 5.6.2017 om antagande av landskapslag om ändring av kommunallagen

Utlåtande

Högsta domstolen har granskat lagtingsbeslutet i det syfte som stadgas i 19 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland och får som sitt utlåtande anföra följande.

Lagtinget har genom sitt beslut antagit den ovan nämnda landskapslagen. De centrala ändringarna i kommunallagen betyder att rösträttsåldern i kommunalval och rådgivande kommunala folkomröstningar sänks till 16 år. Däremot sänks inte åldern för valbarhet i dessa val. Utgångspunkten för reformen har varit att rösträtten hör till de grundläggande medborgerliga rättigheterna och den bör tillkomma så många som möjligt. Därtill har det ansetts att reformen står i samklang med till exempel Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

Vid lagstiftningskontrollen är det närmast landskapslagens förhållande till Finlands grundlag som påkallar uppmärksamhet. Frågan är om det överhuvudtaget hör till landskapets lagstiftningskompetens att lagstifta om rösträttsåldern vid kommunala val, eftersom det även stadgas om rösträtten inklusive rösträttsåldern i de kommunala valen i grundlagen.

Enligt 27 § 1 punkten självstyrelselagen utgör stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag riksbehörighet. Enligt 14 § 3 mom. grundlagen har varje finsk medborgare och varje i Finland stadigvarande bosatt utlänning som har fyllt aderton år rätt att rösta i kommunalval och kommunala folkomröstningar enligt vad som bestäms genom lag. Enligt grundlagen bestäms om rätten att i övrigt ta del i kommunernas förvaltning genom lag.

Enligt 18 § 4 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat kommunala val samt kommunernas förvaltning.

Grundstadgandet om rösträtten i de kommunala valen fogades till grundlagen (11 § i den då gällande regeringsformen) vid reformen av de grundläggande rättigheterna år 1995. Som utgångspunkt konstaterades i lagens förarbeten (RP 309/1993 rd s. 65 och 66) att valrättigheterna och rättigheterna att delta i samhällelig verksamhet allt mer fått karaktären av grundläggande rättigheter för individen. Det föreslogs att den kommunala röst- och röstningsrätten skulle höjas till grundlagsnivå, eftersom möjligheten att inverka på det lokala beslutsfattandet kunde jämställas med valrätten i statliga val och rätten att delta. Det konstaterades att bestämmelsen skulle låta det bero på närmare stadganden i lag hur man skulle definiera stadigvarande boende och hur det skulle bestämmas i vilken kommun rätten att rösta kunde utövas. Enligt 11 § 3 momentet i den då gällande regeringsformen, vilken motsvaras av bestämmelsen i 14 § 4 mom. i den nuvarande grundlagen, skall det allmänna främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv. Det bör noteras att det i de ovannämnda förarbetena till reformen år 1995 uttryckligen konstateras att det sistnämnda stadgandet, i motsats till 1 och 2 mom, inte anger någon åldersgräns för individens möjligheter att påverka ärenden som gäller honom eller henne själv (RP 309/1993 rd s. 66).

Eftersom åldersgränsen för den kommunala rösträtten klart har stadgats att vara 18 år och inte till exempel minst 18 år, verkar det inte vara möjligt att avvika från ett sådant grundstadgande genom vanlig lagstiftning. Det skulle således inte vara möjligt att i vanlig lag stadga att en person vid 18-års ålder, om han uppfyller de övriga kriterierna för rösträtt, inte har rösträtt. Därtill kan det anses att bestämmelsen i 14 § 3 mom. grundlagen definierar kretsen av de röstberättigade på ett så uttömmande sätt att det inte är möjligt att genom vanlig lagstiftning ge rösträtt till personer under 18 år.

Högsta domstolen anser att den ifrågavarande bestämmelsen i grundlagen gällande rösträttsåldern inte i sig är tolkningsbar. Att det allmänna enligt 14 § 4 mom. grundlagen skall främja den enskildes möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv, utgör således inte grund för att tolka den i samma paragraf ingående klara bestämmelsen gällande åldersgränsen i strid med dess ordalydelse.

Såsom ovan konstaterats har landskapet Åland lagstiftningsbehörighet i fråga om kommunala val, medan stiftande, ändring och upphävande av grundlag samt avvikelse från grundlag utgör riksbehörighet. Eftersom Ålands lagtings beslut om antagande av landskapslag om ändring av kommunallagen innebär en avvikelse från grundlagen, finner Högsta domstolen att lagtinget överskridit sin lagstiftningsbehörighet till den del i landskapslagen om ändring av kommunallagen intagits en sänkning av rösträttsåldern till 16 år i kommunalval och i rådgivande kommunala folkomröstningar. Det finns därmed skäl att förordna att landskapslagen till dessa delar skall förfalla.

Slutsats

Med hänvisning till det ovan sagda får Högsta domstolen hemställa att ändringen av 30 § 1 mom. 1 punkten och 30 a § 1 mom. 1 punkten landskapslagen om ändring av kommunallagen måtte förordnas att förfalla.

Till övriga delar torde hinder för landskapslagens ikraftträdande inte föreligga.

De lagrum som föreslås förfalla hindrar inte att landskapslagen till övriga delar kan träda i kraft.

De handlingar som bilagts justitieministeriets skrivelse återställs.