Ut­lå­tan­de gäl­lan­de Ålands lag­tings be­slut 22.12.2010 om an­ta­gan­de av land­skaps­lag om änd­ring av 1 § land­skaps­la­gen om tillämp­ning i land­ska­pet Åland av vis­sa riks­för­fatt­ning­ar an­gå­en­de stöd vid för­värv av bo­stad

Till Rebuplikens President

Hänvisning: Justitieministeriets brev 9.2.2011 gällande ärendet nr 58/08/2010

Utlåtande gällande Ålands lagtings beslut 22.12.2010 om antagande av landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar angående stöd vid förvärv av bostad

Högsta domstolen har granskat lagtingsbeslutet i det syfte som stadgas i 19 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland och får som sitt utlåtande anföra följande.

Lagtinget har genom sitt beslut antagit en landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar angående stöd vid förvärv av bostad (1994:41). Det är fråga om en ändring av en s.k. blankettlag. Genom ändringen görs även lagen om utbetalning av bostadssparpremie 2009-2011 (483/2009, nedan rikslagen) tillämplig i landskapet.

Avsikten är att i landskapet upprätthålla ett system för bostadssparande som motsvarar det som gäller i riket. Man vill undvika att det uppstår oklarheter och gynna bostadssparande bland unga i landskapet.

Lagstiftningsbehörigheten för de rättsområden som landskapslagen gäller faller inom regleringsområdena bostadsproduktion och socialvård. Enligt 18 § 7 punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om bostadsproduktion och enligt 13 punkten i fråga om socialvård.

Det centrala i den lagstiftning, som görs gällande i landskapet, ingår i 2 § rikslagen. Där stadgas att på bostadssparinsättningar betalas under vissa förutsättningar ur statens bostadsfond genom förmedling av en penninginrättning ut 3 000 euro i bostadssparpremie per bostad. Lagen har trätt i kraft i riket.

I 2 § 1 mom. blankettlagen, så som den gäller idag, stadgas att landskapet betalar räntegottgörelse till en penninginrättning, som beviljat räntestödslån för anskaffande av ägarbostad. De förvaltningsuppgifter som ankommer på rikets myndigheter skall i landskapet handhas av landskapsregeringen. Ingen ändring har gjorts i nämnda lagrum.

Ur den nu antagna landskapslagen framgår det inte uttryckligen att det är ur landskapets medel som bostadssparpremien betalas ut till bostadssparare i landskapet. Ett klargörande stadgande hade krävts för att regleringen skulle vara överskådlig. I den rikslagstiftning, som görs tillämplig i landskapet, stadgas nu att premien skall betalas av medel i statens bostadsfond.

Det är klart att lagtinget inte kan överföra beslutanderätten över medel som ingår i statens bostadsfond till landskapets myndigheter. Ur landskapsregeringens framställning (4/2010-2011 s. 4) framkommer det att det är landskapet som i landskapet står för kostnaderna för bostadssparsystemet, vilket nu också avses omfatta en bostadssparpremie. Regleringen bör förstås så att det är fråga om landskapets medel som skall delas ut i landskapet av landskapsregeringen. Den omständigheten att överföringen av rikslagstiftningen lagtekniskt misslyckats innebär emellertid ingen överträdelse av lagstiftningsbehörigheten. Landskapslagen utgör därför inte en behörighetsöverskridning.

Slutledning

Med hänvisning till det ovan sagda finner Högsta domstolen att det inte torde föreligga hinder för att landskapslagen träder i kraft.

De handlingar som bilagts justitieministeriets skrivelse återställs.