Kompletterande utlåtande om tre landskapslagar som gäller utsläppshandel

Till republikens president

Hänvisning: Justitieministeriets brev 6.10.2026 gällande ärendena nr VN/20354/2026 och VN/20355/2026

Ärende: Ålands lagtings beslut 17.6.2026 om antagande av följande landskapslagar:

1. landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel
2. landskapslag om tillämpning av lagen om handel med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen
3. landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet

Utlåtande

Högsta domstolen har i sitt utlåtande 25.9.2026 i detta ärende granskat lagtingsbesluten i det syfte som stadgas i 19 § 2 mom. självstyrelselagen för Åland. Med anledning av justitieministeriets begäran om ett kompletterande utlåtande anför högsta domstolen följande.

Allmänt

Högsta domstolen har i sitt utlåtande 25.9.2026 funnit att de granskade landskapslagarna faller inom landskapets behörighet och att det inte torde föreligga hinder för att landskapslagarna träder i kraft. Föremål för granskningen har bland annat varit 3 § 2 mom. landskapslagen om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om utsläppshandel och 2 § 2 mom. landskapslagen om tillämpning av lagen om handel med utsläppsrätter för distribution av fossila bränslen, enligt vilka Ålands energimyndighet är en sådan auktionsförrättare som avses i artikel 22 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/2830 av den 17 oktober 2023 om komplettering av utsläppshandelsdirektivet genom fastställande av regler om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser (nedan auktionsförordningen) såsom den ändrats genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2026/787.

Enligt första meningen i artikel 22 punkt 1 i den reviderade auktionsförordningen ska varje medlemsstat förordna minst en auktionsförrättare. Bestämmelsen har i motiveringarna till landskapslagarna (se lagförslag nr 12a/2023-2024 och 24a/2024-2025) samt av högsta domstolen tolkats innebära att medlemsstaterna har rätt att utse fler än en auktionsförrättare och att landskapet har behörighet att utse Ålands energimyndighet till auktionsförrättare vid sidan av Energimyndigheten som enligt rikets lagstiftning är i artikel 22 i auktionsförordningen avsedd auktionsförrättare i Finland.

Justitieministeriet har i sitt brev hänvisat till ett e-postmeddelande som sekretariatet för Europeiska kommissionens expertgrupp för klimatförändringspolitik skickat till flera finländska tjänstemän den 5 oktober 2026. Enligt e-postmeddelandet har ändringen i artikel 22 gjorts enbart för att möjliggöra för medlemsstaterna att utse Europeiska investeringsbanken (EIB) till auktionsförrättare vid sidan av medlemsstatens nationella auktionsförrättare och inte för att ge en medlemsstat rätt att utse flera auktionsförrättare för de utsläppsrätter som tilldelats medlemsstaten.

Tolkning av artikel 22 i auktionsförordningen

Högsta domstolen konstaterar att tolkningen av EU-rätten i sista hand ankommer på Europeiska unionens domstol. Högsta domstolen kan inte i ett utlåtande enligt 19 § 2 mom. självstyrelselagen slutgiltigt uttala sig om tolkningen av unionsrätten. I ett dylikt ärende kan högsta domstolen inte heller begära ett i artikel 267 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsett förhandsavgörande om tolkningen av unionens rättsakter av EU-domstolen. Högsta domstolens tolkning av auktionsförordningen måste således grunda sig framför allt på förordningens ordalydelse samt därtill på de skäl som framgår av förordningen med beaktande även av offentligt tillgängliga beredningsdokument.

Enligt den ursprungliga ordalydelsen i artikel 22 punkt 1 i auktionsförordningen ska varje medlemsstat förordna en auktionsförrättare. Enligt den ändrade ordalydelsen ska däremot varje medlemsstat förordna minst en auktionsförrättare. Ordalydelsen i punkt 1 i artikeln motsvarar till övriga delar den ursprungliga bestämmelsen och anger att ingen medlemsstat får auktionera ut utsläppsrätter utan att förordna en auktionsförrättare samt att samma auktionsförrättare får förordnas av mer än en medlemsstat. Högsta domstolen konstaterar att bestämmelsens ändrade ordalydelse tyder på att en medlemsstat kan ha flera nationella auktionsförrättare.

Av skäl 1 till kommissionens delegerade förordning (EU) 2026/787 om ändringar i auktionsförordningen framgår det att syftet har varit att ändra och förtydliga vissa bestämmelser om tidsschema och administration av auktionerna för att möjliggöra en smidig start för det nya separata utsläppshandelssystemet för bränslen. I skäl 6 konstateras att varje medlemsstat bör förordna minst en auktionsförrättare som ska ansvara för auktioneringen av utsläppsrätter för den medlemsstatens räkning. En och samma auktionsförrättare bör kunna förordnas av mer än en medlemsstat. Auktionsförrättaren bör ansvara för auktioneringen av utsläppsrätterna på auktionsplattformen och för att ta emot och distribuera auktionsintäkterna.

I motiveringarna till revideringen av auktionsförordningen (8.4.2026, C(2026)2119) konstateras det att reglerna om förordnande av auktionsförrättare bör anpassas så att de klargör att det är möjligt att förordna fler än en auktionsförrättare och att auktionskalendrarna kan justeras om ändringar av de volymer som tilldelats enskilda auktionsförrättare påverkar auktionskalendrarna. Förtydliganden om möjligheten att utse fler än en auktionsförrättare nämns därtill som en av de viktigaste ändringarna i auktionsförordningen.

Högsta domstolen konstaterar att det inte av ordalydelsen i artikel 22 i auktionsförordningen eller av de ovan nämnda skälen och inte heller av motiveringarna till kommissionens delegerade förordning (EU) 2026/787 framgår att avsikten med ändringen i artikeln enbart skulle ha varit att möjliggöra för medlemsstaterna att förordna EIB som auktionsförrättare utöver en medlemsstats nationella auktionsförrättare.

Slutsats

Högsta domstolen konstaterar att det nu föreliggande utlåtandet enbart kompletterar det utlåtande som givits 25.9.2026.

Med hänvisning till det som framförts ovan anser högsta domstolen att justitieministeriets brev inte ger anledning att ändra på den bedömning av landskapets lagstiftningsbehörighet som högsta domstolen har gjort i sitt utlåtande 25.9.2026.