Ut­lå­tan­de gäl­lan­de Ålands lag­tings be­slut 16.11.2009 om an­ta­gan­de av land­skaps­lag om tem­po­rär änd­ring av kom­mu­nal­skat­te­la­gen för land­ska­pet Åland

Till Rebuplikens President

Hänvisning: Justitieministeriets brev 29.12.2009 gällande ärendet nr 33/08/2009

Utlåtande gällande Ålands lagtings beslut 16.11.2009 om antagande av landskapslag om temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland

Högsta domstolen har granskat lagtingsbeslutet i det syfte som stadgas i 19§ 2 mom. självstyrelselagen för Åland och får som sitt utlåtande anföra följande.

Lagtinget har genom sitt beslut antagit en landskapslag om temporär ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland. Kommunalskattelagen (1993:37) för landskapet Åland är en s.k. blankettlag som med vissa undantag gör inkomstskattelagen (1535/1992) och lagen om skatteredovisning (532/1998) tillämpliga i landskapet. Genom den nu antagna temporära ändringen fogas en ny 4 a § till landskapslagen. I paragrafen stadgas att samfund och samfällda förmåner skall betala 8,3278 procent i kommunalskatt på den beskattningsbara inkomsten vid beskattningen för skatteåren 2009, 2010 och 2011.

Syftet med den temporära ändringen är att införa en motsvarande höjning av kommunernas samfundsskatteprocent i landskapet som redan har gjorts i riket genom den temporära ändringen (352/2009) av lagen om skatteredovisning. Genom ändringen har man infört en 12 a § i lagen som höjer den kommunala andelen av samfundsskatten från 22,03 procent till 32,03 procent. Denna ändring tillämpas på redovisningen av samfundsskatten för skatteåren 2009-2011. Kommunalskatten i landskapet för samfunden var till och med 4.6.2009 26 procent då den retroaktivt sänktes till 23,4 procent genom den ovan nämnda ändringen av lagen om skatteredovisning som företogs i riket. I och med ändringen av landskapslagen höjs skatten för samfunden igen till 26 procent så att det är fråga om en retroaktiv höjning av skatten för skatteåret 2009.

Regleringen i landskapslagen hänför sig till lagstiftningsområdet beskattning. I självstyrelselagen är behörighetsfördelningen inom detta område uppdelat mellan landskapet och riket. Landskapet har enligt 18 § 5 punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat kommunerna tillkommande skatter. Riket har lagstiftningsbehörighet enligt 27 § 36 punkten självstyrelselagen i fråga om skatter och avgifter med de undantag som nämns i 18 § 5 punkten.

Högsta domstolen har 18.1.1995 i ett utlåtande angående landskapslagen om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland tagit ställning till behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket då det är fråga om samfunds skattskyldighet. Högsta domstolen konstaterade att samfundsskatten delvis är en sådan skatt beträffande vilken lagstiftningsbehörigheten enligt 27 § 36 punkten självstyrelselagen hör till riket men att detta dock inte innebär att lagstiftningsbehörigheten om samfundsbeskattningen i sin helhet skulle höra till riket. Slutsatsen var att landskapet har lagstiftningsbehörighet angående kommunalskatten och landskapslagen gäller samfundsbeskattningens inverkan på kommunalskatten. Den nu aktuella frågan om lagstiftningsbehörigheten gäller också samfundsbeskattningens kommunala andel varför Högsta domstolen finner att landskapet har behörighet att införa ett stadgande angående en höjning av den andel av samfundsskatten som skall tillfalla kommunerna.

Landskapslagen har en delvis retroaktiv verkan. Grundlagen innehåller inget generellt förbud mot retroaktiv skattelagstiftning. Enligt 15 § Finlands grundlag är vars och ens egendom tryggad och en retroaktiv skattelag innebär ett ingripande mot detta skydd av egendom. Grundlagsutskottet har konstaterat att man utifrån allmänna rättsprinciper, såsom kraven på förutsebarhet och skälighet, kan formulera en utgångspunkt att skattelagstiftning med retroaktiv verkan skall undvikas. Utskottet konstaterar att det trots detta kan finnas sådana särdrag i enskilda fall som gör det möjligt anta retroaktiv skattelagstiftning. (Grundlagsutskottets utlåtande 1/2009 rd).

Den retroaktiva verkan i den antagna landskapslagen är inte särskilt omfattande. Kommunalskatten var till och med 4.6.2009 26 procent då den retroaktivt sänktes till 23,4 procent genom den ovan nämnda ändringen av lagen om skatteredovisning som företogs i riket. I och med att skatten genom landskapslagen igen höjs till 26 procent innebär det att det hos de ekonomiska aktörerna inte under en särskilt lång tid har kunnat bildas förväntningar om att skatten skall vara lägre. Den ekonomiska verkan av landskapslagen är med beaktande av storleken av höjningen och kortvarigheten av den retroaktiva verkan inte särskilt betydande. På grund av dessa omständigheter påverkas inte förutsebarheten nämnvärt och det är inte heller fråga om en oskälig ändring. Högsta domstolen finner således att landskapslagen utgör ett sådant undantagsfall att retroaktiv skattelagstiftning är möjlig och därför utgör landskapslagen inte heller för denna frågas del en behörighetsöverskridning.

Med hänvisning till det ovan sagda finner Högsta domstolen att det inte torde föreligga hinder för att landskapslagen träder i kraft.

De handlingar som bilagts justitieministeriets skrivelse återställs.