HD:2025:6

A och B hade ingått ett avvittringsavtal i vilket inte hade beaktats en kvarskatt som senare hade påförts B. Avvittringsavtalet hade inte getts in för registrering. Skatteförvaltningen, som drev in vissa av sina skadeståndsfordringar på B genom utsökning, yrkade i sin återvinningstalan mot A att avvittringen skulle gå åter på den grunden att B vid avvittringen hade överlåtit avsevärt mera av sin egendom till A än han hade varit skyldig att överlåta.

Högsta domstolen ansåg att kvarskatteskulden, vars grund hade uppkommit innan avvittringsgrunden uppkom, skulle beaktas vid bedömningen av förutsättningarna för återgång av avvittringen. Det saknade betydelse att kvarskatteskulden hade preskriberats efter att avvittringsgrunden uppkom. (Omröstn.)

UB 3 kap 84 §
ÅtervinningsL 9 §
ÄL 104 §