HD:2025:16

A hade varit delägare och verksam som jurist i juridiska byrån X Ab. A hade senare grundat den juridiska byrån Y Ab och i dess namn skickat räkningar för uppdrag som hon hade skött i X Ab, och kunderna hade betalat räkningarna till Y Ab.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att X Ab:s försäljningsfordringar inte var sådana penningmedel som A hade i sin besittning som avses i bestämmelsen om förskingring. A hade således inte under tiden innan kunderna betalade gjort sig skyldig till sådan sakförskingring som avses i 28 kap. 4 § 1 mom. strafflagen. Eftersom A inte i enlighet med 3 mom. i den nämnda paragrafen hade fått penningmedlen i sin besittning på grund av uppdrag eller på motsvarande sätt så att hon skulle ha blivit skyldig att redovisa penningmedlens värde, hade hon inte heller gjort sig skyldig till sådan förskingring av fordran som avses i det sistnämnda lagrummet.

SL 28 kap 4 §