HD:2024:52

Vårdnaden om A:s och B:s gemensamma barn hade anförtrotts A ensam och domstolen hade beslutat att barnet skulle bo hos A. B hade innan beslutet gavs rest med barnet från Finland och det var inte känt var hon eller barnet vistades. Barnet hade därefter inte haft kontakt med A. Tingsrätten hade för verkställighet av beslutet angående vårdnad bestämt att barnet skulle hämtas samt för att säkra verkställigheten vid vite förpliktat B att meddela barnets vistelseort och att med till buds stående medel medverka till att barnet återlämnades till Finland. Barnet hade inte kunnat hämtas och B hade underlåtit att uppfylla vitesförpliktelserna.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att finsk domstol var behörig att pröva ansökan om att vitet skulle dömas ut.

Högsta domstolen ansåg att B inte hade haft godtagbara skäl att underlåta att iaktta de förpliktelser som ålagts henne. I målet skulle dock ytterligare bedömas vilken betydelse det hade att barnets förhållanden hade stabiliserats hos B efter att vitet förelades. Barnet hade levt med B under flera år utom räckhåll för A och myndigheterna. Till följd av B:s förfarande fanns det inte uppgifter om huruvida barnets förhållanden hos B tryggade en balanserad utveckling och välfärd för barnet. Därför ansåg Högsta domstolen att det faktum att förhållandena hade stabiliserats inte kunde tillmätas betydelse i målet. Vitet dömdes ut.

L om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt 19 och 20 §
VitesL 12 § 2 mom
RB 10 kap 25 § 2 mom