HD:2024:40

A hade med bil kört B flera hundra kilometer till en ort där B hade för avsikt att genom att använda en falsk handling skaffa vapen av en person som sålde dem. När säljaren upptäckt att handlingen var falsk hade B tillgripit vapnen och fört dem till bilen med vilken A och B hade avlägsnat sig från platsen.

Högsta domstolen ansåg att A:s förfarande i sig hade främjat sannolikheten för att B:s förfalskningsbrott skulle fullbordas. Trots att A hade varit medveten om att B inte hade haft laglig rätt att skaffa vapen, hade A:s kännedom om B:s brottsplan dock hänfört sig till andra omständigheter än sådana som var väsentliga för brottsrekvisiten för förfalskning. Därför uppfylldes inte kravet på uppsåt när det gäller medhjälpsbrott och åtalet för medhjälp till förfalskning förkastades. (Omröstn.)

Högsta domstolen ansåg dessutom att A i egenskap av chaufför hade innehaft skjutvapen och gjort sig skyldig till skjutvapenbrott.

SL 33 kap 1 §
SL 41 kap 1 §
SL 5 kap 6 § 1 mom
SkjutvapenL 13 §