HD:2024:33

X som var finsk medborgare hade i Spanien där han var bosatt upprättat ett testamente i vilket han hade förordnat att finsk lag ska tillämpas på ärvandet. Notarius publicus hade bestyrkt testamentet och registrerat det i ett register hos Spaniens justitiedepartement. Efter X:s död hade testamentstagarna inte enligt praxis i Spanien tillgång till testamentet i original utan till en avskrift av testamentet som var försedd med notarius publicus stämplar.

Högsta domstolen ansåg att delgivningen av testamentet till X:s arvinge B som skett i samband med bouppteckningen inte kunde anses vara bristfällig enbart på den grunden att det till följd av testamentspraxis enligt spansk lag inte hade varit möjligt att till B överlämna en bestyrkt avskrift av testamentshandlingen i original. Testamentet hade dock inte delgivits B på det sätt som föreskrivs i 14 kap. 4 § ärvdabalken, eftersom till den fullmäktige som företrädde B inte hade överlämnats en bestyrkt avskrift av den avskrift av testamentet som var försedd med notarius publicus stämplar.

ÄB 14 kap 4 §