HD:2023:68

X Ab och den upphandlande enheten Y hade vid betalningar enligt ett upphandlingsavtal dem emellan iakttagit en praxis enligt vilken X Ab inte hade rätt till dröjsmålsränta, om en betalning av Y hade gjorts från dess bankkonto på förfallodagen även om det betalade beloppet fanns tillgängligt på X Ab:s konto först efter förfallodagen. X Ab yrkade att Y förbjuds att i fortsättningen använda denna avtalspraxis.

Högsta domstolen ansåg att X Ab hade rätt till dröjsmålsränta, om betalningens belopp inte stod till borgenärens förfogande på förfallodagen. Eftersom den avtalspraxis som parterna hade tillämpat innebar att X Ab inte hade rätt till dröjsmålsränta omedelbart från det att dröjsmålet med betalningen inträffat, var denna avtalspraxis utan verkan enligt 8 § 1 mom. lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal och användningen av den förbjöds med stöd av lagens 10 §. (Omröstn.)

L om betalningsvillkor i kommersiella avtal 8 och 10 §
Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (2011/7/EU) art 7.1, 7.2 och 7.4