HD:2026:66

En vägdelägare hade tillfälligt använt en enskild väg på ett sätt som avsevärt avvek från vad som hade beaktats vid fastställandet av vägenheter. Den enskilda vägens väglag hade på grund av den tillfälliga väganvändningen fastställt en bruksavgift för vägdelägaren. Högsta domstolen ansåg av de skäl som framgår av avgörandet att fastställandet av bruksavgiften inte förutsatte att avgiften baseras på täckande av extra väghållningskostnader som uppkommit på grund av väganvändningen. Väglaget hade haft en sådan grund som avses i 39 § 4 mom. lagen om enskilda vägar att fastställa en bruksavgift. Talan om ogiltigförklarande av väglagets beslut förkastades.

Fråga också om väglaget, företrätt av bestyrelsen, hade rätt att överklaga hovrättens dom som getts med anledning av klandertalan, när väglagets stämma inte hade fattat beslut om att överklaga.

L om enskilda vägar 39 § 4 mom