HD:2023:39

A Ab och B Kb hade sinsemellan sedan år 2009 tillämpat en praxis, enligt vilken B Kb hade kunnat betala A Ab:s räkningar senast inom en månad efter förfallodagen utan dröjsmålspåföljder. A Ab yrkade i sitt käromål som blev anhängigt i maj 2018 att B Kb skulle åläggas att till A Ab betala dröjsmålsränta och standardersättningar för indrivningskostnaderna för de räkningar som hade förfallit till betalning mellan april 2015 och februari 2018 och betalats för sent.

Högsta domstolen ansåg av de skäl som närmare framgår av avgörandet att parternas avtalspraxis beträffande dröjsmålspåföljderna var utan verkan enligt 8 § 1 och 3 mom. lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal. A Ab hade således rätt till den dröjsmålsränta och de standardersättningar för indrivningskostnader som bolaget yrkat i sitt käromål. (Omröstn.)

L om betalningsvillkor i kommersiella avtal 8 §