HD:2023:71

Miljöbrott – Miljöförstöring
Ansvarsfördelning

R2022/723

1401

05.10.2023

ECLI:FI:KKO:2023:71

A och B var anställda av en förening, som hade beviljats miljötillstånd bl.a. för verksamhet som gällde behandling, reparation och återvinning av el- och elektronikapparater. Föreningen hade på fastigheter som den disponerade förvarat blyglas, som klassificerades som farligt avfall, i större mängd än vad tillståndsvillkoren tillät.

Högsta domstolen ansåg att A på grund av sin ställning hade varit skyldig att se till att tillståndsvillkoren följdes. Eftersom A dock inom ramen för sina befogenheter hade försökt att med honom tillbudsstående medel förhindra verksamhet i strid med tillståndsvillkoren, var han inte ansvarig för brottet mot tillståndsvillkoren, och åtalet angående miljöförstöring förkastades.

Högsta domstolen ansåg att B inte på grund av sin ställning hade varit skyldig att se till att tillståndsvillkoren följdes, eftersom föreningen inte tillräckligt tydligt hade gett honom en sådan uppgift. B hade inte heller befogenheter att ingripa i verksamhet som stod i strid med tillståndsvillkoren. B var således inte ansvarig för brottet mot tillståndsvillkoren, och åtalet angående miljöförstöring förkastades.

SL 48 kap 1 §
SL 48 kap 7 §